Idag är det ett presentkort på 500 kr som står på spel! Gårdagens vinnare presenteras under kvällen.
Vinsten är ett presentkort på 500 kr hos LensSavers. Ev. vinstskatt betalas av vinnaren.
Tävlingsuppgift: Dela med dig av en “när jag såg dåligt”-anekdot. Vinnaren presenteras imorgon.
Lycka till!
Skriv din kommentar här!
Efter en sen och lite blöt kväll somnade jag med linserna inne. Nästa dag hade jag glömt det och satte på mig glasögonen och kunde inte förstå varför det var så suddigt. Blev lite orolig ett tag att jag hade fått i mig något väl starkt kvällen före…
Kram Y.
En gång när jag inte hade glasögonen på mig tog jag paprikapulver (istället för kanel) på risgrynsgröten. Ingen höjdare kan jag lova 😉
Innan jag skaffade linser envisades jag med att bära solglasögon utan styrka och tyckte jag såg sååå bra ändå. Detta slutade med att jag klev på fel buss eftersom jag inte såg siffrorna så tydligt. Men snygg var jag i mina solglasögon = )
Den bästa historien om när man ser dåligt upplevde jag inte själv (fast jag mycket väl kunde ha gjort det) utan det var en väldigt tanksprid vän till mig.
Vi åkte tåg på morgonen in till skolan och hon klagar på att hon ser dåligt. Konstigt, hon hade ju linserna i. Hela tågturen gick och det okända felet fanns fortfarande kvar. Som alla linsbärare vet – om det känns konstigt börjar man pilla i ögat. Så på rulltrappan går hon igång och kollar vad som spökar.
Och upptäcker det- och vi skrattar.
Hon hade nämlingen råkat sätta in BÅDA linserna i SAMMA öga! Inte konstigt hon inte såg bra!
Jag är jättenärsynt, men när jag var yngre så vägrade jag ändå att använda mina glasögon (jag var rädd för att bli mobbad för det och fick inte ha linser förrän jag blev äldre).
En kompis (som bodde i Örebro) skulle komma med tåget för att hälsa på mig och när jag fick syn på henne så bara sprang jag emot henne och kramade om henne ordentligt! När jag släpper omfamingen ser jag att det inte är min kompis! Det är en annan flicka som är stel som en pinne och ser ut som en fågelholk… jag skämdes så mycket att jag bara ville sjunka genom jorden!
Min kompis såg alltihop och påminner mig än idag om händelsen – fast nu typ 15 år senare tycker jag också att det är en kul historia. Behöver jag säga att jag ALLTID använde mina glasögon efter det?
I förra veckan när jag hade varit och handlat (utan glasögon och linser) så var jag på väg hem och allt var lite suddigt 🙂 Jag ser att en människa kommer gåendes mot mig och jag börjar kisa lite med ögonen för att försöka se om det är någon man ska hejja på. Precis när vi passerar varandra säger personen “Hej” och jag inser att det är en klasskamrat när hon nästan har passerat. Jag börjar då skratta och säger “Men hej! Oj jag såg inte…” Men hon är redan på väg därifrån och jag måste verkat väldigt snurrig, tankspridd och lite småknäpp 🙂
Mitt synfel gör att ibland när jag är lite trött i ögonen lägger jag huvudet på sned åt vänster och tittar från sidan. När jag precis träffat min nuvarande man och var ny i det kompisgänget var vi på bio. Blivande Maken satt på min högra sida och en killkompis till honom på min vänstra. Och jag var lite trött i ögonen och vred huvudet åt vänster som vanligt och killstackaren på min vänstra sida såg ingenting av hela filmen för han undrade vad som var fel, om han luktade illa eller något, eftersom jag satt och stirrade på honom hela filmen.
Jag hade precis bytt till nya glasögon med mycket mer styrka än vad jag hade haft innan. Mitt i värsta julhandeln gled jag ner för trapporna till Gina tricot men missade de två sista trappstegen och rasade rätt ner på stengolvet. Ett par kvinnor i min ålder backade flera meter ifrån mig medan en av dem väste med ¨teaterviskning¨; ¨passa er, hon är vrålpackad!¨
Hahahh här var det inte jag som hade dålig syn dock, utan min kusin, men i alla fall. Vi var ca 15 år och var ute och körde moppe på en grusväg. Hon körde och jag åkte bakom. Det var väldigt mörk och min kusin har väldigt dålig syn, de var gränsfall att hon klarade syntestet hos optikern (hon fick göra om det 2 gånger). Hur som helst, vi körde inte så jätte snabbt, men vi närmade oss en stor grushög som låg mitt på vägen. Det skulle ha varit omöjligt att köra förbi för den var säkert 2 m hög och var lika bred som vägen. Eftersom den var så stor så tänkte jag såklart att min kusin också skulle se den och vända, men till min förskräckelse så saktade hon inte ner utan körde rakt in i den! xD Kändes så jäkla dumt bara haha!
För ungefär fem år sedan, ett par veckor innan jag kom till skott och gjorde en synundersökning och skaffade mina första linser, stod jag och vinkade frenetiskt till en man på andra sidan gatan. Tyckte att det var smått märkligt att han inte vinkade tillbaka. Gissa om det var pinsamt när jag hade gått över till den motsatta trottoaren och upptäckte att det inte alls var min kompis!?
Jag berättar om min pojkvän istället, då jag själv inte använder linser eller glasögon.
Han hade av någon anledning inte några linser i när han kom hem till mig för några år sedan, när vi inte var sambos utan jag bodde hos mina föräldrar.
Jag hade den dagen varit och klippt mig, och gått från långhårig och blond till mörkare kort hår.
Jag gick då ner för att möta honom, och möter honom i trappen – han kände inte ens igen mig! Han gick bara förbi och sa hej, trodde jag var någon av min systers kompisar. Det skämtar vi om än idag 🙂
Okej, det här hände på gymnasiet så det var ju ett tag sen men jag minns det ganska väl än idag för jag tyckte det var rätt pinsamt: J
ag har alltid avskytt att använda glasögon, de är obekväma och jag känner mig så ful i dem så jag har ända sen jag fick linser för sisådär 15 år sen gjort ALLT för att slippa bära glasögonen….Detta trots att jag har så pass dålig syn att allting mest blir suddigt. Men i tonåren, på en skola med massa snygga killar och där allt handlar om hur man ser ut och att vara “rätt”…Ja då kan det bli tokigt.
En dag när jag skulle till skolan insåg jag att det sved i ögonen och jag kunde bara inte ha linserna. Ve och fasa! Jag cyklade till skolan (med glasögonen på) och parkerade. Tog av mig brillorna och gick utan att se värst mycket fram till mitt skåp. Att jag hittade dit var ett rent under tyckte jag själv men då kände jag mig lättad eftersom lektionen jag skulle ha var precis i första klassrummet bredvid skåpraden. Puh! Planen var att ta på mig glasögonen väl inne bland trygga klassen:)
Dörren till klassrummet var stängd men jag var lite tidig så jag chansade på att den var olåst så att jag kunde sätta mig. Öppnade och gick in. Och inser i min suddiga värld att nåt blivit v’äääldigt fel. Jag såg inte så mycket men att det var en massa folk som alla hade ansiktena vända mot mig- det uppfattade jag!! Hade på nåt vis missat min dörr och gått in i fel klassrum där det pågick en lektion. Och eftersom jag inte såg så mycket så fick jag i stort sett famla mig ut igen medan en förvånad klass samt lärare stirrade efter mig. Fortfarande med brillorna i handen. Måste ju sett rätt lustigt ut:)
Ja sen dess har jag faktiskt lärt mig att använda mina glasögon. Trots att jag fortfarande tycker de är obekväma och gör mig ännu fulare än vanligt. (speciellt sen jag snubblade och de gick sönder så att de nu är tejpade med silvertejp…) Men det är i alla fall inte värt att göra bort sig för….