Med risk för att modekänslan försvinner här i bloggen, ska jag berätta hur det gick med nässköljaren. Jag var beredd på att drunkna men jag klarade det bra genom att desperat skrika Aaaaaaaaa samtidigt som jag tryckte strålen upp och bockade mig framåt så att saltlösningen rann ut genom den andra näsborren. Sonen skrattade så han fick kramp i magen. Det gick lysande, som jag hade gjort det varje dag i hundra år. Efteråt laddade jag med nässpray och kortisonspray. Det känns som jag fått en kallsup i näsan och bihålorna dunkar lätt, men jag tror det var bra. Ska kolla upp när det ska upprepas. Man ska väl inte behöva göra det varje dag?