Chloé har blivit rejält förkyld, kanske jag som har smittat henne, och hon har sovit i min säng hela natten. Jag har inget emot att ha småbarn i sängen, det är bara mysigt, men jag är inte bekväm med det förrän de är i ettårsåldern och psd minskar. Eftersom vi använder oss av andningslarm skulle det vara förargligt om det skulle hända något när det inte används. Annars tycker jag bara det känns naturligt att samsova med barn – en instinkt om att det är helt rätt.
Hur gör ni?
Jag sov inte med mina två första barn utan hade dom i spjälsängen bredvid. Det ångrar jag eftersom både dom och jag sov sämre och var tvungna att fara upp och ner hela tiden. Dessutom somnade dom ofta vid bröstet och vaknade när jag skulle stoppa tillbaks dom i sängen.
Med tredje barn sov bredvid mig, men jag minns att min man inte gillade det. Jag låg med min kudde lite nedanför bebisen så det var omöjligt att jag skulle lägga mig på sonen eller kväva honom med täcket. Förutom när jag ammade då 😉 Kan tillägga att jag ligger nästan helt still när jag sover och bebisen hade ett eget litet täcke. Själv tror jag att barn mår bättre av föräldrarnas närhet än att ligga i ett eget rum….Jag har aldrig tvingat dom att sova ensamma, minstingen (fem år) kommer fortfarande till mig ibland. PSD vet jag inte riktigt hur det funkar så jag kan ha gjort totalt fel.
Author
Låter helt rätt! 🙂
Charlie sover hos oss, han sover mycket bättre då så varför tvinga honom att sova själv? när han blir större vill ahn säkert sova själv ändå 🙂