Det här fotot togs precis innan kejsarsnittet. Ser faktiskt att magen har blivit mindre även om jag fortfarande ser höggravid ut. Imorgon är det en vecka sedan de föddes och om ytterligare några veckor tänkte jag ge mig på att jämföra en vaginal förlossning med kejsarsnitt – ur min ytterst subjektiva synvinkel.
Har ni som fött gjort det vaginalt och/eller med kejsarsnitt? Vad tyckte ni?
Har gjort både och. Föredrar vaginalt men ibland har man inget val. Var uppe på benen direkt efter den vaginala förlossningen, medan jag efter snittet var lättare handikappad några dagar. Det är dock otroligt hur fort kroppen återhämtar sig.
Att säga “att man inte fött på riktigt” om man väljer kejsarsnitt tycker jag dock är bullshit.
Jag fick kejsarsnitt av medicinska skäl. Dock var jag såååå rädd för det och ville inget annat än att ha vaginal förlossning men det gick inte. Tyvärr blev jag inte riktigt tagen på allvar när jag var så otroligt rädd för ks, det är som att man bara får vara rädd för vaginalt. Märkligt. Läkaren menade att folk brukade be om att få ks och att jag eg. borde vara tacksam som fick det direkt. Galet resonemang för mig som fick beskedet just när vi skulle börja profylaxkursen och som grät mig igenom hela lektionen (ja det var skämmigt) eftersom jag blev rädd bara jag tänkte på det. Jag var också vansinnigt avundsjuk på alla som kunde föda vaginalt.
Tyvärr bekräftades mina farhågor, jag får fortfarande ont i magen när jag tänker på det. Jag blev så¨förskräckligt dålig efter snittet att jag hamnade på IVA första natten medan min son var på neo för att han inte mådde bra. Sambon sprang emellan. Det var hemskt rakt igenom även om det ledde till att jag fick mitt underbara barn. Men det blev ett trauma för oss och det har tagit lång tid innan jag kunnat släppa det någorlunda. Skulle tusen ggr hellre gå igenom en “vanlig” (dvs vaginal) förlossning, jag tror helt klart att det är bäst för både kropp och barn om det inte finns några medicinska skäl. Det tog mig cirka två veckor innan jag började hämta mig efter snittet. Det räckte visst med att skriva det här så mår jag dåligt igen. ..
Jag gjorde ks en vecka före beräknat. Jag önskade det pga av otrolig rädsla för vaginal förlossning. Drömde mer eller mindre varje natt om att min lilla dotter skulle dö under eller precis efter det vaginala. Idag kan jag ångra snittet men också väldigt glad för det ändå. Nu har jag dock fått en sjukdom som gör att jag kanske inte ens får testa på det vaginala vilket gör mig ganska ledsen och ångrar mitt snitt ännu mer ibland men snitt är absolut inget negativt om man ser det så, bara att en del önskar det, en del inte.
Jag har fött barn lika mycket som alla andra med vaginala förlossningar.
Jag var uppe några timmar efter och har inte haft ett enda problem efter. Jag ser mitt snitt väldigt positivt.
Jag har gjort ett planerat & ett akut snitt. Första var jobbigast då dottern fick andningsproblem o hamnade i kuvös neo.
Det tog ca 7h innan jag såg henne första gången o då ville jag ändå inte hålla henne :-(. 1 dygn efter snitt ammade jag henne första gången. Tog väl 2 veckor innan jag hade knytit an….. :-(. Akutsnittet var en helt annan upplevelse trots allt. Skulle det bli fler blir det snitt. Men jag vågar inte, har en tunn livmoder…
Jag har fött båda mina barn vaginalt. Är rädd för vaginalt och kejsarsnitt så jag vet inte riktigt hur det ska gå nu den här tredje gången. Bebisen måste ju komma ut….
Jag har fött alla mina sju vaginalt, och det har varit väldigt olika varje gång. Den första tog 36 timmar och det blev sugklocka på slutet. Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om mina förlossningar, men det ska jag inte göra 🙂 Men barn nr 6, var lättast att föda, och han vägde ändå 4,6 kg 😉
åh vad spännande, det ser jag fram emot att läsa. jag födde mina tvillingar “normalt” men usch jag skrek & bad dem att snitta mig när det var som allra värst. blev igångsatt i vecka 40, de ville aldrig komma ut killarna. såhär i efterhand är jag ledsen att de inte snittade eller satte igång mig tidigare (jag fick kräva det i vecka 40 & då blev jag ändå hemskickad två gånger fast jag hade tid). för de sista veckorna med två i magen var så jobbiga. stoor blir man, svullen & jag råkade dessutom ut för en ansiksförlamning som inte släpper helt, detta hade jag säkerligen sluppit om de hade snittat eller satt igång i vecka 37. barnen hade jättetorr hud & moderkakan vad alldeles “kalkig” vilket tyder på att barnen har legat för länge i magen,
ja så kan de gå, det blev ju två underbara friska pojkar & det är huvudsaken.
tyvärr har jag blivit väldigt avskräckt & känner att jaga ldrig mer vill vara med barn & föda barn & det är tråkigt för hjärtat säger att jag vill ha minst en till… håller på att bearbeta min man om att adoptera en liten flicka 😉
KRAM
OJ va tungt det ser ut! Men va fin du är!!!?
Jag har fött 2 barn vaginalt & helt utan bedövning.
Jag va förberedd på ett helvete, men måste säga att de inte va såfarligt. 2 snabba och bekymmersfria förlossningar & de är jag tacksam för. Mellan graviditeterna gick jag dock ner mina kilon för snabbt och fick gallsten, DE tycker jag va mer smärtsammt än att föda barn.
Vilket fint kort! =) Hade två väldigt positiva vaginala förlossningar; snabba o lätta. Nu går jag däremot på nålar; 15 dgar över tiden…
Den jämförelsen ser jag fram emot. Har bara fött med snitt men gissar att det förutsätts att jag föder vaginalt nästa gång.
Två vaginala förlossningar har jag haft. Inför första var jag otroligt rädd och ville ha ks men för 15 år sedan hade man inte den valmöjligheten. Jag lovades dock att om det skulle dra ut på tiden för länge och vara för jävligt 🙂 skulle jag snittas direkt utan att behöva böna och be. Idag är jag dock tacksam och har haft två förhålladevis lätta förlossningar, fördelen med breda höfter 🙂
skulle kunna gå igenom hur många förlossningar som helst, tycker det är fantastiskt häftig upplevelse!! Dock ska man ju uppfostra de små liven sen också 🙂
Lycka till med dina små bebisar!
Author
Tack! Jag har inte så breda höfter men tydligen bra innermått ändå. Obehagligt när det är för trångt och bebisen fastnar.
Hej!
Jag har precis gjort kejsarsnitt också. Vår lilla tjej låg i tvärläge dvs horisontellt, så det var inte mkt att välja på (vändningarna funkade inte). Ville förtvivlat gärna föda vaginalt och hade förberett mig på det. Själva ingreppet höll på att gå åt skogen då det var lite mer komplicerat än vad de trodde, men det löse sig bra, Och med tanke på vad de gör med en så är det ju ändå fantastiskt att jag var på fötterna bara några dagar efteråt. Med tanke på komplikationerna är mina chanser att föda vaginalt nästa gång lika med noll. Vilket jag är ledsen för, hade velat uppleva det. Men jag är tacksam för min lilla fina tjej. Det är ju i grund och botten de där små som är det viktiga.
Kram!
Jag har fött vaginalt, det gick väldigt bra och det var väldigt häftigt! Skulle inte vilja föda med kejsarsnitt , då jag känner att jag skulle bli av med stor del av kakan eftersom det var så positiv upplevelse för mig.
Första barnet blev jag förlöst med akut-snitt, då det upptäcktes för sent att barnet låg i säte (hade annars fått föda vaginalt). Jag tyckte det var fruktansvärt! Enbart pga att jag kände mig misslyckad. Dom två andra har jag fött vaginalt. Återhämtningen efteråt var snittet och första vaginala förlossningen ungefär lika.
Jag föredrar vaginal förlossning, eftersom jag är livrädd för att skäras upp och sys 😛 Jag krävde att få sova under snittet.
Har inget att jämföra med då jag bara gått igenom en vaginal. Hoppas att det blir detsamma denna gång. Tycker det verkar så skrämmande att någon ska skära i mig